Har inte bott hemma på två veckor nu, jag klarar inte av att vara ensam efter det som hänt. Jag har ramlat tillbaka i så mycket som jag hade lyckats arbeta upp, jag var så lycklig över att jag äntligen kunde göra saker på egen hand som jag inte klarat innan. Men nu är jag tillbaka på ruta 1 igen.. Vad jag än ska göra måste någon vara med mig, och allt detta pga någon annan.

Det är inte JAG som förstör någon annans liv, det är JAG som fått MITT liv förstört. Sen spelar det ingen roll vad folk tror, jag vet sanningen. Och jag får leva med den resten av livet, tyvärr. Önskar av hela mitt hjärta att händelsen gick att göra ogjord, men det går inte. Men en sak är säker, jag vägrar leva med en skam som jag inte gjort mig förtjänt av!

Tur att jag har Odin hos mig, min lilla bebis som kom in i mitt liv när jag mådde som sämst och gjorde mitt liv så mycket bättre! Han kanske inte är den allra lättaste hunden att handskas med alla gånger pga sin dövhet - Men han är definitivt den allra snällaste hunden som finns & jag är så glad att jag har honom ♥

Har skaffat mig en gitarr nu, spelade lite med Annika häromkvällen och med Joel igår. Längtar till jag kan spela mera fritt, men det kommer nog så småningom. Jag älskar musik, jag andas musik!

Så mycket tankar, så mycket besvikelser & funderingar. Jag förstår mig inte på en del människor på denna jord, de tänker endast på sig själva och skiter totalt i alla andra. Men allting har ett slut.

Sanningen kommer alltid fram, så lugn bara - En dag vet alla