Sommarvärme
Vilken sommarvärme vi har haft nu i flera veckor, visst har det regnat & varit lite kyligare vissa dagar men mestadels har det varit riktigt varmt & skönt! I fredags var det mammafest, första gången sedan barnen kom som vi mammor träffades utan barn. Vi var hos Emma där vi grillade, snackade & fikade jättegott :) Var riktigt trevligt & jag hoppas det blir fler såna kvällar innan sommaren är över. Christopher & Emma spenderade kvällen hemma, det hade gått bra. De lekte hela kvällen tills Emma var trött & ville sova, inget gnäll efter mamman inte! Kul att det gick bra, det var ju första gången jag var iväg på något utan Emma ;)
Det kändes i kroppen att det blev sent på fredagen innan jag kom hem, var så trött så jag somnade om en sväng till på morgonkvisten. Sedan var det storstädning som gällde eftersom pappan & Emma hade lekt med precis alla leksaker som finns här hemma & allt låg såklart framme fortfarande ;)
Resten av helgen har vi mest tagit det lugnt, sett lite film & bara myst. Har även blivit några svängar upp till husvagnen som Christopher håller på att plocka ur. Har ju blivit vattenskador så vi måste renovera den totalt, får bli ett projekt utan satt slutdatum för det lär ju ta sin tid!
Fick veta att det ska tillkomma en bebis i skaran om några månader också, kul! Försöker fortfarande övertala Christopher att vi ska ha en till snart också men det går väl sisådär med det ;) Det blir väl när det blir, men jag hade tyckt att det vore bra om det inte är allt för stor åldersskillnad mellan dem.
Ikväll blir det nog bara lugnt, kanske en film även ikväll - det får vi se. Imorgon väntar jobb + att vi ska frakta bort massa skräp från husvagnen till Blåberget så det blir nog fullt upp hela dagen som det ser ut. Ska göra en cheesecake någon dag till veckan hade jag tänkt, den vi åt i fredags var riktigt underbar & jag har aldrig gjort någon förut så tänkte testa på samma recept :)
Snart bär det iväg till familjen i Östersund!
Imorgon 18.05 går tåget mot Östersund, Emma var tvungen att lösa biljett hon också - 5kr kostade den men det får det väl vara värt för en extra sittplats ;) Får se hur resan går, antingen är hon from som ett lamm eller så går hon bärsärkagång på tåget, får hoppas på det första. Hoppas jag kan få med vagnen, den är ju ganska liten när man fäller ihop den men jag vet inte om det går att ställa den på något bra ställe förrän vi är där, men det ordnar sig nog. Christopher ska skjutsa oss dit så går det inte få in vagnen får han ta hem den igen.
Mamma har köpt blöjor, välling & gröt så det finns redan hos mormor där vi ska bo medan vi är i Östersund. Blir alltid så mycket packning även fast jag tycker att jag bara packar det nödvändigaste. Lånar Christophers stora väska & den är proppfull, mest med Emmas grejor. Så därför var det skönt att slippa ta med dessa saker, många bäckar små.
Ska bli skönt att få krama om familjen igen. Behöver dem verkligen nu mitt i allt. Fredagen har vi bestämt att vi ska vara på Jamtli, har försökt samla hela familjen & jag hoppas att de flesta kan komma. En heldag ute med picknick & massa djur mm att kolla på. Blir nog roligt för Emma, minns ju hur otroligt kul det var när vi var små & gick dit. Det kommer även vara massa folk som jobbar där nu när det är sommar, massa skådespel & aktiviteter. Var riktigt kul de två åren jag själv jobbade där, ena året vid lyckohjulet & andra året gjorde jag sockervadd hela sommaren :)
Har försökt att inte glömma något som jag behöver ha med, har iaf inte glömt något jätteviktigt isåfall så det är ingen katastrof. Ska bli skönt att bo hos mormor de här dagarna, längtar efter hennes goda mat. Passar bra nu när våran kyl & frys gapar tomt. Christopher får storhandla under helgen, han lär nog fira midsommar hos Stefan & Britta skulle jag tro så det går nog ingen nöd på honom inte ;)
Nä, nu ska jag lägga mig så jag orkar upp imorgon. Har en del att fixa innan vi åker så jag vill börja direkt från morgonen så allt blir färdigt. Godnatt!
Orättvist!
Jag har sagt det förut & jag säger det igen - Livet är så orättvist! Jag kan inte förstå att det ska behöva vara så många unga människor som går bort! Jag känner sådan ilska men jag har ingen att beskylla för allt, jag skulle vilja skrika, sparka & slå för att få ur mig allt men det finns ingen som rår för allt.. När min morbror Anders blev sjuk & låg i koma flera månader vändes hela min värld upp&ner, jag förde dagbok på den tiden & när jag går tillbaka & läser den blir jag riktigt ledsen. Jag var 11år & mina tankar var precis som en vuxens. Läkarna trodde att det var kört, att det var lika bra att stänga av maskinen så han fick dö för han skulle ändå aldrig vakna. Men Anders har alltid varit en kämpe, vältränad & stark! Det var tuffa månader med många långa resor ner till Göteborg, missade halva läsåret i skolan. Efter några månader vaknade han men tyvärr fick han börja om från 0. Lära sig prata, skriva, äta, gå - Ja allt det där man lär sig när man är liten. Vilket jobb han fick lägga ner, men det gav resultat! Precis som när han gjorde lumpen & blev utsedd till bäste soldat, som sagt han har alltid varit en kämpe & aldrig gett upp!
Under tiden han kämpade med sitt upptäcktes Thereses sjukdom, hon fick en maskin att bära med sig som pumpade ut medicin direkt till hjärtat via en slang. Trots det var hon för det mesta glad, jag förstod nog aldrig riktigt då hur sjuk hon var - Jag trodde aldrig att hon kunde dö. Lite mer än ett år senare när Anders var på fötter igen så kom han upp till Östersund från Göteborg, min syster hade fötts 3månader för tidigt & låg på sjukhuset så han hälsade på oss där. Vi tog en slappardag för att få lite avkoppling mitt i allt kaos & gick till Jamtli för att spela minigolf, något vi ofta gjorde när vi var små & alla bodde i Östersund. Helt plötsligt kom moster med familj dit, jag såg på henne & jag visste på en gång att Therese var borta. Hon sa inget, vi förstod ändå allihop. Jag minns inte vem som gjorde vad, vad som sas efter det, allt blev bara blankt & jag hörde skrik & förtvivlad gråt. Alla andra som var på golfbanan försvann, som att de också förstod vad som hänt & lämnade oss ifred.
Anders var i shock, vi åkte till mormor & en sköterska kom dit för att kolla till Anders. Pappa var den som tog kommando när ingen annan orkade, det var inget snack om saken. Han körde Anders till Göteborg & följde med till sjukhuset. Han fick säga hejdå till Therese & jag blev lugnare när han förklarade att hon var fortfarande samma fina tjej där hon låg. De klädde henne i den klänning hon skulle haft på skolavslutningen, den klänningen hon aldrig hann bära medan hon levde.. Hon blev bara 13år.
Begravningen var en pärs, pappa var en av kistbärarna & han grät. Han satt spikrak med sina svarta pilotbrillor så ingen såg, förutom jag. Efter begravningen följde Annika med oss hem till Östersund, vi spenderade nästan hela sommaren tillsammans precis som när vi var små.
Följande år var riktigt jobbigt, jag klarade inte av att vara i skolan, fick plugga hemma istället. Vi flyttade till Småland & skulle börja om på nytt. Det varade inte så länge, 9 månader senare flyttade jag, mamma & Angelica upp till Östersund igen. Precis innan vi flyttade dog morfar, älskade morfar ♥ Det var jobbigt, men lättare att acceptera på något sätt eftersom han var äldre. Begravningen var fin, han ligger i Hotagen - Där jag & Therese döptes tillsammans när vi var små.
När jag träffade Christopher strax efter vi flyttat tillbaka började mitt liv gå mot det bättre, han lyfte upp mig & jag kunde prata om allt med honom, han lyssnade & förstod. Jag hittade min andra halva, min själsfrände ♥ Att vi skulle behöva gå igenom så mycket ytterliggare sorg tillsammans visste vi ju såklart inte då, livet var bara underbart när vi var tillsammans.
Christopher förlorade sin morfar & det var en jobbig period för honom, de stod varandra väldigt nära & hade liknande intressen. Jag försökte finnas där så gott jag kunde, säga att allt kommer bli lättare men det får ta den tid det tar. Jag är stolt över att Christopher orkade med sin utbildning trots allt, att han blev färdig civilingenjör & han fick även utmärkelser för bästa studieresultat ♥
När Ricko blev gammal & hade svårt att gå fick han flytta till oss i Sundsvall, vi hade ju hiss så han slapp trapporna hos mamma. På slutet när vi förstod att han nog inte skulle leva så länge till tog jag ledigt från skolan & spenderade mina dagar hemma med honom istället. Så åkte jag till Östersund en dag, bara från morgon till eftermiddag. På tåget hem fick jag plötsligt en syn, jag såg att Ricko låg ner & det kändes inte rätt. Ringde Christopher som var påväg hem från skolan just då & jag sa att han måste skynda sig hem till Ricko! När han kom hem sa han att ja han ligger här & sover men jag kan ringa sen när jag packat upp & så. Blev lite lugnare ett tag. Sen ringde han igen, han hade panik för Ricko andades inte & han kunde känna hans puls bli svagare & svagare. Jag började skrika så alla på tåget kollade på mig, men det sket jag i just då för det gällde ju Rickos liv. Sa att Christopher fick ringa mamma för min täckning försvann. Flera minuter gick & jag visste inte vad som hände, sen fick jag veta att han var borta. Nu var det slut. När man har haft en hund nästan hela livet så är det väldigt jobbigt att förlora den bästa kompisen man någonsin haft, Ricko var verkligen min bästa vän & han kommar alltid ha en stor plats i mitt hjärta. På kvällen kom pappa & Annika, de hjälpte oss att bära ut Ricko till bilen. Jag fick aldrig se honom, Christopher sa att det inte var bra om jag såg för det var så mycket blod som kommit. Det enda jag såg efter att Ricko försvann var en blodfläck på balkongen där Christopher la honom medan vi väntade på pappa, den fläcken ville aldrig försvinna.
Jag hämtade hem Odin veckan efter, vi hade redan köpt honom medan Ricko levde men de hann aldrig träffas för Odin var för liten då. Det var tufft till en början med en ny valp som såg ut precis som Ricko men det blev bättre med tiden & jag är så glad att vi har våran döva olydiga hund nu ;) ♥
Lyckligt ovetande om allt som komma skulle började allt bli ljusare igen, med Odin i huset kunde man inte sitta & deppa utan han fick oss att må bra igen. Det höll i sig ända tills jag fick telefonsamtalet att Tommy gått bort. Christophers bästa kompis & en av mina bästa vänner. Han dog i en tragisk tågolycka, blev påkörd av tåget & det finns ingen chans att man klarar en sådan sak. Hela vägen upp till Östersund försökte jag & Christopher övertyga varandra om att det säker bara var ett sjukt skämt. Det var det inte. Vi spenderade hela den kvällen hos Tommys föräldrar, skrattade & grät omvartannat. Också Tommys begravning var fin, många unga människor kom & sa hejdå en sista gång.
Och när det känns som att inget kan bli värre nu så fick jag ytterliggare att telefonsamtal bara 1 vecka senare. Pappa var död. Där & då rasade det lilla som fanns kvar. Efter det tog det väldigt lång tid innan mitt liv började kännas bättre. Det hände mycket annat runtomkring, inga dödsfall men ändå väldigt jobbiga saker som jag inte går in på nu då det är lagt där det här hemma - I dåtiden.
Sen har det rullat på med fler släktingar & familjemedlemmar som gått bort, alla mycket unga. Att då få veta att Fredrik inte klarade sig gör att allt sådant kommer upp igen. Men på något vis har jag lärt mig hantera döden på ett annat sätt nu än förr. Jag kan lägga det åt sidan ett tag, leka med Emma som vanligt & inte visa henne att jag är ledsen. Det känns viktigt eftersom hon är så liten & inte kan förstå allt nu. När jag sedan är ensam tar jag fram allt igen & bearbetar det i min takt. Jag vet att allt kommer bli lättare & att det får ta den tid det tar. Men jag kan inte släppa allt som jag gjorde förr, jag har Emma att ta hand om nu. Hon ska inte behöva känna sorgen jag bär, hon ska bara behöva känna lycka & glädje så länge det är möjligt!
Nästa helg ska jag & Emma troligtvis åka till Östersund, Christopher har massa jobb så han stananr hemma med djuren. Känns skönt att få komma hem till familjen, jag vill krama om alla nu ♥
När allt blir grått & trist
Vilken utmattande dag. Jag vaknade & hade massa missade telefonsamtal, kände direkt att något inte stod rätt till. Ringde mamma men fick inget svar så jag kollade om någon skrivit något på facebook medan jag gjorde välling till Emma. Annika hade skrivit att Fredrik inte klarade sig, det knöt sig i magen & mitt hjärta gjorde ont - på riktigt! Det kändes så overkligt & Emma tittade på mig med sina underbara ögon, hon undrade varför jag grät. Hon förstod inte varför jag var så konstig. När hon åt vällingen fick hon ligga mellan mig & Christopher, hon försökte mata mig med vällingen - som att hon tänkte att "lite välling gör nog mamma glad igen" Min älskade lillskrutt ♥
Själva lungbytet som gjordes inatt gick som planerat men tyvärr hade Fredriks andra organ skadats för mycket av sjukdomen att det inte hjälpte. Mina tankar har varit med familjen hela dagen & allt har gått upp & ner hela tiden. Ena stunden har jag berättat om gamla minnen som gjort mig glad & jag har skrattat - För att i nästa stund övergå till gråt. Vi tog ledigt från jobb både jag & Christopher idag, vi tog en heldag att bara umgås med Emma. För att få tankarna på annat planterade vi om våra blommor & satte lite tomatplantor som vi köpt. Efter det var jag så slut psykiskt att jag inte orkade vara vaken mer så jag passade på att sova när Emma tog sin eftermiddagslur.
När jag vaknade hade Christopher städat upp lite, diskat & lagat mat så jag fick sätta mig vid dukat bord. Så skönt att slippa göra allt det just idag. Vad hade jag gjort utan min familj? Utan dem hade jag nog inte orkat allt det här. Jag är så glad att ni finns & jag kommer alltid göra allt jag kan för att ni ska ha det bra ♥
Vila i frid ♥
Så kom den dagen när din kropp inte orkade mer, hoppet har gått upp & ner de här dagarna. Det var på topp nu när du skulle få nya lungor, men tyvärr räckte inte det. Vila i frid käre Fredrik, jag kommer alltid minnas alla år när vi var små ♥
♥
Ska lägga mig strax, alldeles slut i huvudet efter dagens jobb vid datorn. Ska boka tid för ny synundersökning snart så jag kan köpa nya brillor så jag slipper få huvudvärk när jag jobbar!
Idag när jag skulle ner på affären & posta dagens ordrar stötte jag på en liten pojke på 3-4år, han satt & grät hysteriskt med cykeln bredvid sig & de framför mig bara gick förbi?! Jag stannade självklart & frågade vad som hänt & fick veta att han ramlat med cykeln i backen & slagit upp läppen. Följde med honom hem eftersom han var så liten & mycket riktigt fick han naturligtvis inte cykla iväg så långt själv! Han blev iaf glad medan vi gick & följde mig upp en snabbis i vår lägenhet för att lämna Odin så då hälsade han på Christopher & Emma samt kikade på kaninerna. Barn är så härliga, dom liksom bara tar allt naturligt. Han bara spatserade rakt in hos oss & tittade på allt, MEN farligt om de går in hos fel person förstås..
Fredrik ligger fortfarande nedsövd, saker & ting händer så fort att jag inte hinner med riktigt. Nu behöver han ett lungbyte snarast, håller alla tummar & tår för att de ska hitta en perfekt matchning så fort det bara går! Idag opererades han igen, men denna gång var det för musklerna svällt så de behövde öppna upp huden för att de ska få plats & få det syre de behöver, annars dör ju vävnaden & man måste amputera.
Jag hoppas att allt detta snart är över, att Fredrik får sitt liv tillbaka - Iallafall så långt i närheten som det var förr. Man kan nog inte förstå om man själv inte varit där, att inte kunna gå & handla utan att bli helt slut & att inte ha orken att göra alla vardagliga sysslor. Att inte få jobba trots att man vill det mer än något annat, pga att hjärtat inte orkar jobba som det ska. Men vad jag har förstått har han två jättebra läkare, den ena leder forskningen inom PAH & den andra kan väldigt mycket han också & det var även han som hade hand om Terese när hon var sjuk.
Kämpa på Fredrik, jag vet att du kan klara det här ♥
Så mycket som händer..
Har inte skrivit på att bra tag nu. Det är så mycket som hänt under tiden, både bra & dåliga saker. Emma har fått sin tredje tand, hon växer & blir större för varje dag & lär sig nya saker hela tiden. Jag är så glad att jag har henne i mitt liv, min underbara dotter som hjälper mig att orka med varje dag med många skratt & leenden som gör mig lycklig ♥ När jag är nere så gör hon mig glad igen med sina små hyss som hon hittar på, mitt lilla bustroll!
Jag fick ännu ett hemskt samtal för ett tag sedan, lilla Ewa har gått bort. Vi har inte setts sedan jag bodde hos mamma & det gjorde så ont att få höra. Lilla Ewa, den Ewa som alltid varit glad när man träffats. Tyvärr orkade hennes kropp inte mer nu, vila i frid & vaka över dina tre söner ♥
Fredrik har åkt in & ut på sjukhuset flera gånger den senaste tiden, han har sjukdomen PAH (Pulmonell arteriell hypertension), samma sjuksom som Terese gick bort i när hon just fyllt 13 år. Mina älskade kusiner ♥ Jag är inte så påläst om sjukdomen, men jag såg hur sjuk Terese var när sjukdomen just upptäckts så jag hoppas att Fredrik klarar alla hinder & prövningar på vägen. Han ligger nedsövd just nu & de ska väcka honom imorgon efter en operation som gjordes idag i ena lungan.
Det är svårt när man är så längt ifrån, man vet inte vad man ska göra. Jag vill inte störa, men mina tankar finns alltid där. Jag kan bara hoppas att allt går bra nu.
