Köpte gymkort med Marie igår och imorse hade vi vårt första pass i 1,5 timme! Var sjukt kul och jag tycker det ska bli skönt att få börja gymma igen :) Det var ju otroligt upp-piggande när jag gymmade flera gånger i veckan i Sundsvall så jag hoppas det blir samma resultat nu. Vi ska vila kropppen imorgon och köra igen på fredag innan vi ska plugga inför provet på lördag :)

Blev hem efter gymmet för att äta lite och sen var det kvartsamtal för Angelica. Det går bra för henne i skolan nu, det har just vänt och alla märker skillnaden på henne. Det var liksom bara från en dag till en annan som hon blev som en helt ny tjej! Så glad för hennes skull, hon är så duktig min lilla prinsessa <3

Hade ett till möte efter det och nu känns allt genast mycket bättre, saker och ting håller på att ordna upp sig nu och det känns otroligt bra. Nu fattas bara Christopher här i Östersund så är det mesta komplett :) Funderade på att åka ner till honom på lördag för jag har inte lektion igen förrän på onsdag men det sket sig när jag kom på att jag inte har pengar >.< Jaja, får bli nästa månad förhoppningsvis!

Ska väl lägga mig om någon timme, det har blivit sena kvällar nu senaste tiden och det är så jobbigt på morgonen när jag ska upp i tid för att gå ut på promenad med Odin. Inatt låg jag vaken över 1 timme utan att somna så då gick jag upp och städade kylen innan jag la mig igen - MEN då somnade jag äntligen!

Blev sjukt illamående nu när jag pratade med C för 30 min sedan också, bara hoppas det inte är någon magsjuka eller så för det har jag inte tid med. Var nog när jag fick vinterkräksjukan 1 januari i år, 3 dagar låg jag och yrade hemma hos mamma när jag ville åka hem till Sundsvall. Det var inte kul och jag vill inte göra om det igen!

Tog förövrigt in kaninisarna igår också, jag ångrade mig och ville inte alls ha dem ute i vinter. Så nu bor de i lilla rummet bredvid hallen, sötnosarna <3

Jaja, nu blir det lite data tror jag innan jag lägger mig, sover i soffan nu med Odin för han är så ledsen på kvällarna varje gång C nyss har åkt så han bara gnäller om han ligger i hallen. Mattes lilla älskling <3

Igår åkte Christopher tillbaka till Sundsvall, får se när han kommer upp igen. Men blir väl iaf om 2-3 veckor, har inte råd att åka oftare som ekonomin ser ut nu med dubbla hyror och allt :( Så jobbigt att vara ifrån honom, jag vill ha honom här hos mig <3

I lördags blev det lite förfest hos Marie i klassen sedan gick jag & C på bio, såg "flickan som lekte med elden" fortsättningen på "män som hatar kvinnor". Den var bra den också så nu längtar vi till tredje filmen som kommer i november om jag inte minns fel.

Efter bion mötte vi upp Rasmus och det var tänkt att vi skulle in på o'learys där många från min klass befann sig men kön var typ en mil lång så det sket sig. Blev att gå runt lite på stan och kring midnatt satt vi på en bänk och pratade minnen. Det var då, precis på klockslaget, ett helt år sedan Tommy försvann ifrån oss alla och det var inte lätt att hålla tårarna borta.. Känns helt obeskrivligt jobbigt och jag vet inte om vi någonsin kommer kunna bli lika lyckliga som vi en gång var.

Idag skulla pappa fyllt 41 år, men det gör han inte - han kommer alltid att vara bara 40 år. Vi kommer alltid att ha en ung pappa, för alltid. Det var även 10 år sedan Stina försvann, min vän. Jag kan inte fatta att det var halva mitt liv sedan, det känns som det nyss hände. Vi tände ljus för dem idag <3

Tiden går så otroligt fort, men samtidigt så otroligt sakta. Tänk att det var 7 år sedan Terese gick bort, hon hade varit 20 år idag - men hon kommer alltid förbli 13 år.. Och tänk att det var 2 år sedan Ricko gick bort, så ofattbart. Är det såhär det ska vara, att man förlorar nära & kära om vartannat? Många i min ålder som jag pratat med har aldrig varit med om ett enda dödsfall bland nära & kära, därför kan de inte förstå hur tom man blir inombords..

Jag vill bara bli lämnad ifred, jag försöker att ordna upp mitt kaotiska liv - jag har levt på autopilot i flera år känns det som. Jag har inte brytt mig om hur allt skulle bli, tänkt att det ändå inte spelar någon roll bland all skit som varit. Men nu har jag inte bara mig själv att tänka på, jag har andra i min omgivning som jag vill finnas för och hjälpa så gott jag kan och då kan jag inte bara leva på autopilot längre. Jag ska fixa det här, jag ska göra det - I can do it!

Vaknade tidigt imorse och pluggade lite innan det var dags att åka in till stan för att käka lunch, riktigt gott var det :) Blev till multihallen efter lunchen där vi var på boda borg, tiden gick väldigt fort där. Helt plötsligt var klockan 5 timmar senare och vi hade klarat 9/17 banor, låter inte som så många men jobbigt var det! Innan vi åkte hem igen handlade vi pepparbiff & potatisgratäng som C lagade iordning hemma. Blev supergott och vi är båda nöjda med dagen som varit :)

Nu blir det kanske en sväng mot stan, eller jag vet inte.. C går inte att få tag på för han skulle ut och träffa folk, vilken tjorvpelle till pojkvän jag har! Jaja, han kommer väl snart - Krogarna stänger ju snart och då lär väl inte folk vara ute på stan.

Var extremt trött när jag vaknade imorse men blev promenix med Odin iaf kl 06.30! Huvvaligen, jag som tyckte jag la mig tidigt men det kanske blev rätt sent ändå?

Blev skola mellan 8-11, diskussion om miljön & den var mycket intressant faktiskt. Blev en hel timmes prat om växthuseffekten och det blev lite het debatt mellan varven också :P Efter den timmen blev det ytterliggare 2 timmars diskussion om blandade miljöproblem. Lånade även med mig filmen "Män som hatar kvinnor" från Pernilla innan jag drog mig hemåt.

Väl hemma hittade jag C fortfarande fullt sovandes, hade god lust att lägga mig igen jag också men tänkte att då skulle hela dagen blir förstörd så istället fick jag upp honom på benen. Det tog ett tag för han var jättetrött, undrar hur länge han var uppe igår egentligen?!

Skulle egentligen åkt till Sundsvall men vi kom fram till att vi inte har råd med två vändor så vi stannar här över helgen innan C måste tillbaka till Sundsvall på söndag. Hann inte med så mycket under dagen, blev lite städning så det ska vara fint imorgon när vi har tänkt "fira" våran 4-års dag på riktigt :) Lyxade även till det lite med att äta middag på Pizzeria Oden under oss :P C tog kebab-rulle och jag sallad, den är supergod där!

Efter den sena middagen såg vi på filmen och vi tyckte båda två att den var superbra! Längtar tills vi får se fortsättningen som just nu går på bio :)

Har pluggat som attan nu i veckan också, faktiskt tills jag trodde mitt huvud skulle sprängas bokstavligt talat! Hann med att somna av utmattning under dagen när jag satt med kemin för jag blir så förvirrad av alla nya ord! Men har iaf börjat förstå en del så förhoppningsvis lär jag mig resten snart också.

Man kan ju verkligen undra också hur en del tänker, eller om de tänker överhuvudtaget? Ja, jag har kämpat ett helt år för att få begrava vår pappa - Tror folk då att han inte var viktigt för mig?! Hade han inte varit viktig för mig hade jag knappast fortsatt kämpa så här länge. Pappa var viktig för mig och han var viktig för Angelica, det kan ingenting ändra på. Vad mina vänner eller andra nu skulle tycka om mina åsikter skiter jag fullständigt i för detta handlar inte om dem, utan om oss - hans döttrar!

Att inte låta ett barn gå på begravning med sin förälder är ett stort straff, rår Angelica för allt som varit kanske? Nej, för hon är ett oskyldigt litet barn! Jag är hennes storasyster men att ha i tankarna kan ju vara att jag flyttade hemifrån när Angelica var 3 år. Jag har bott i Sundsvall under 4 års tid och därmed inte träffat henne så mycket som jag velat & borde ha gjort, det är mer än halva hennes liv hittills och hon är inte lika trygg med mig som sin egen mamma som hon bott med hela sitt liv. Mamma är även ett stort stöd för mig, hon har alltid funnits där och nu har vi bara mamma kvar jag & Angelica. Att då inte låta oss få ha henne att luta oss mot på pappas begravning är ett stort straff om något! Och vad ska vi straffas för? För att vi älskar vår pappa?! I stundens hetta var det ja, då kanske vissa har börjat fundera hur de egentligen betett sig?

Och nej, Angelica har ingen annan med att göra nej - för hon tillhör min familj och ingen annans, det kan ingenting heller ändra på.

Alla andra tänker.. Broblemet är väl ändå att det man själv tänker inte alltid går, eller hur?! Min älskade lillasyster kommer inte kunna gå på sin egen pappas begravning, sedan spelar det ingen roll vad andra tänkte! Jomen, självklart ska en 7-åring gå på begravning själv, man behöver ju inget stöd av någon man är trygg med när man är liten?! För det vet väl alla att man klarar vad som helst på egen hand, till och med att gå på sin pappas begravning SJÄLV när man är 7 år?

För alla som tänker klart är det en självklarhet att ett barn skall ha så mycket stöd som det behöver från någon den är trygg med, i detta fall är det mamma & även mig till viss del som Angelica är trygg mest med. Och efter allt jag & Angelica fått kastat i ansiktet, tror folk då att vi skulle låta Angelica åka upp själv till begravningen? Sitta där med folk hon inte är trygg med och som sagt så mycket fult om både mig & henne? Att överhuvudtaget kasta skit på en 7-åring är för mig helt oförlåtligt, tror folk att Angelica är dum, att hon inte kan tala för sig själv och berätta vad hon tycker & tänker om saker? Nu står vi ensamma hon & jag, men ensam är stark och jag kommer aldrig sluta älska & skydda min syster!

Tror folk att hon inte kommer bli ledsen den dag hon är stor nog och undrar hur allt detta skedde, hur allt blev som det blev? Tror folk att hon kommer ta det hon kanske läser en dag med en klackspark och sen inte tänka på det mer? Tror folk att hon inte kommer känna sorg över att få reda på att vissa sagt att hon inte brydde sig om sin egen pappa när han levde, att hon inte älskade honom & inte gav honom blommor som vissa sagt? Tror folk det är det nog dags att tänka om, för det kommer inte att hända. Hur mycket jag än önskar att det inte vore så så är det faktiskt hon som blivit mest sårad i allt detta, det är bara det att hon ännu är för liten för att förstå det. Men den dagen då hon är stor nog att inse detta själv, då finns jag där för henne.

Angelica har så mycket frågor, tankar & funderingar - hon är så smart, så vuxen & hon förstår mer än vad man tror. Allt detta har tagit hårt på henne och hon har det heller inte lätt att fixa tex skolan. Att förlora en förälder är inte lätt, det är naturligt - MEN inte när man bara är 7 år.

Jag har försökt att ta tag i mitt liv nu äntligen, efter nästan ett helt år ifrån skolan är jag back on track igen & jag kan inte missa min första tenta, det är helt annorlunda när man går på universitet än gymnasiet. I gymnasiet missade jag nästan hela trean, jag gick totalt 2 månader av hela året ungefär. Jag orkade inte med allt som hände och det var ett mirakel att jag lyckades ta studenten. Men jag tog tag i det de sista månaderna & jag fixade det, för jag vet att pappa inte hade velat se mig ge upp. Jag klarade det och nu ska jag fortsätta att bygga upp mitt liv så gott det går!

Christopher orkar inte heller med mer jobbiga saker, han har nått en gräns han med. TIllsammans har vi förlorat 4 som stått oss nära de senaste 2 åren och Christoper klarar inte mer just nu. Han går inte in på kyrkogårdar & han går än mindre på någon begravning, det har han aldrig gjort & kommer aldrig att göra. Han finns där för mig när jag behöver & jag finns där för honom, jag skulle aldrig tvinga honom till något han absolut inte vill.

Det känns inte som vi har någon släkt kvar på pappas sida, det finns en gräns för vad man vräker ur sig och den gränsen är nådd för länge sedan! Men jag hoppas det kommer en dag då folk inser hur de har betett sig och den dagen hoppas jag de förstår hur otroligt sårad vi blivit, när vi behövde dem som mest fanns de inte där för oss. Jag tänker mest på Angelica, ett oskyldigt litet barn som inte gjort någon förnär, henne har de tryckt ner & struntat i totalt som om hon inte var någonting värd.

Angelica är värd allt i mina ögon & hon skall inte behöva utstå mer nu!

Igår kom äntligen C hem, jag blev så glad över att få träffa honom! Blev en snabb middag innan han gjorde sig iordning lite & åkte och hämtade Rasmus. Blev fest här hos oss, dock inte för min del eftersom jag nyss varit sjuk. Jag är rätt slut i kroppen så jag ville inte utsätta mig för mer :P Blev iaf massa prat och efter ett tag kom även Eddie förbi och hälsade på :)

Idag var vi ut och tog massa vatten-prover på biologin, det var väl inte sådär jättekul men lite intressant var det iaf. Slutade vid 17 och cyklade hem till C för att äta lite middag och sen har jag pluggat.

Fick även en inbjudan till vår pappas begravning, och av alla dagar som finns så ska begravningen naturligtvis vara på den dagen då jag har min första tenta i kemi!
https://apps.miun.se/schema/schema.asp?typ=0&db=osd&progId=TBASX09H&fk=1
Kollade idag om man kan göra den någon annan dag, jomenvisst - i januari! Så då är det bara att välja då, tenta eller begravning som gör att jag missar tentan och inte kan göra den förrän nästa år OCH dessutom mister en del, eller i värsta fall, hela studiebidraget. Tack för det!

Nu blir det mys framför en film med älskling, som förövrigt stannar ända tills på torsdag då vi åker ner till Sundsvall, tillsammans - trevliga överraskningar han kommer med ibland min älskling!

Jag är inte 100% frisk ännu men var ändå tvungen att cykla till skolan imorse för att ha en flera timmar lång labb i kemi. Gick rätt bra, men har lite kvar på den ena av de två labbarna :)

Hoppas på att C kommer till helgen, han gör det bara jag blir helt frisk - MEN jag längtar allra mest till nästa helg när vi firar 4 år! Blir ju att jag åker ner antingen tordsag eftermiddag eller fredag morgon. Fredag kväll blir det först middag på kårhuset och sen stannar vi nog där och fortsätter fira med lite öl & kanske någon cider, är ju studentpriser så man har ju råd med lite mer än på krogen ;)

Har börjat få ordning på mitt pysselrum nu IGEN, fattar inte att det blir så stökigt varje gång man har pysslat?! Haha, jaja jag lär mig väl att hålla ordning sen :P

Börjar få ont i huvudet nu, ska vila resten av dagen.

Ingen bryr sig över huvudtaget så varför ska då jag göra det? Betyder man ingenting i andras ögon är det svårt att känna att man betyder något själv. Nä, blir nog iväg och köpa öl nu för jag är så jävla less på att bara sitta hemma hela jävla tiden!

Har legat hela helgen och varit dålig, värst var det igår då jag hade hög feber och inte orkade någonting - MEN jag har ju Odin så ut på promenad 4 gånger blev det iaf.. Mår bättre nu men har inte kunnat äta så mycket, varför vet jag inte men jag har mått illa hela helgen. Har så mycket tankar & funderingar hit & dit, jag vet varken ut eller in och förstår inte hur allt har kunnat bli såhär?!

Känner mig så trygg att jag har min älskade Christopher vid min sida varje dag, visst han jobbar i Sundsvall nu men han flyttar ju snart hem igen :) Det blev ju inte att han kom hem i helgen eftersom jag blev sjuk men nästa helg kommer han och helgen efter det åker jag ner till honom i Sundsvall. På tordag nästa vecka, den 24:e september firar vi 4 år. Tänk vad tiden har gått fort! Jag har haft min älskling i 4 hela år och det har varit de lyckligaste åren trots allt som hänt rumtomkring oss.

Vi har varandra och det är det enda som betyder någonting, vad som än händer & hur allting än blir så har jag honom & han har mig <3 Jag är så glad för allt C gjort för mig under dessa år, jag vet att mycket har varit jobbigt och att han säkerligen känt att allt vore enklare om han aldrig träffat mig. Jag har haft så mycket problem i mitt liv som liksom dumpats på honom utan hans godkännande. MEN jag vet att han älskar mig och trots allt har han stannat vid min sida och funnits där för mig, oavsett hur allt har varit.

Jag vet att C är mannen jag vill dela mitt liv med resten av den tid vi har kvar tillsammans och jag tror & hoppas att han känner detsamma om mig. Jag har bestämt mig för att jag skall leva mitt liv så gott det bara går, oavsett vad som händer. Jag skall försöka tänka mer på mig & hur jag mår, jag ska inte låta andra köra över mig mer.

Nu börjar mitt nya liv & det är verkligen dags att rensa ut alla falska människor som bara stjäl massa energi.

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Blev lite krasslig i förrgår och kände att nu skulle jag bli sjuk, mycket riktigt - Nu är jag förkyld! Bara det inte är svininfluensan, den har ju redan drabbat folk i stan.. Har tappat rösten också till råga på allt så nu kan jag inte prata med älskling :( Han stannar i Sundsvall över helgen eftersom vi inte vet vad jag drabbats av, onödigt att smitta honom i onödan.. Ska städa lite nu & sen blir det vila.

Blev som sagt plugg i helgen och det gav resultat minsann, ALLA RÄTT! Jojo, detta trots att jag hade sån fruktansvärd migrän under lördag natt och ända fram till söndag..

I måndags började introveckan på skolan också, nollningen drog igång och vi som går Basåret fick veta att vi inte räknas som ett "riktigt" program och därför inte skulle vara med på nollningen, WHAT?! Jag & Pernilla snackade med någon fadder för ett annat program och det hela slutade med att vi slog ihop oss med fordons-ingenjörerna :) Jajjemen, det har varit nollning så det skriker om det och vi har haft så jävla roligt så det finns inte! Bilder kommer när jag orkar föra över dem från kameran :P

Fick verkligen känna mig som en "nolla" för vi fick gå runt med band runt huvudet med våra namn och folk tittade konstigt på mig när jag åkte buss mellan Odensala & stan, haha! Menmen, så får det vara - Det väger upp att vi haft det så skitkul den här veckan så jag klagar inte ;)

Blev krogen i tisdags, studentpriser så det blev lite alkohol under kvällen/nattens gång. Kvällen började hos Pernilla där hon, jag & älskling satt och hade lite förfest och där tömdes en flaska vin & några öl innan vi fortsatte ner mot oleary's. Träffade lite folk från klassen där och snackade och hade trevligt innan klockan var alldeles för mycket och jag åkte hem med C.

Usch vilken pärs att vakna på onsdag morgon kl 6! Skolan började kl 8 och jag satt mest och halvsov under lektionen - Det enda positiva, jag var inte ensam om det ;) Åkte hem och sov lite innan jag åkte tillbaka till skolan för att ha brännboll med mitt nolle-gäng, vi ägde ju.. typ.. Efter brännbollen blev det hem till Pernilla för förfest igen med massa folk från klassen - hade skitkul fast jag drack bara saft & vatten efter den hårda kvällen före ;) När folket skulle vidare mot krogen tog jag bussen hem för att sova ut och vakna tidigt till skolan nästa dag.

Torsdagen började även den kl 6 och det blev först skola och sen hem och äta för att senare åka tillbaka på skolan för "nolleslaget" - Det var massa småtävlingar och aktiviteter mellan programmen och vi hade sjukt kul! Sjöng massa sånger och dansade även så vi blev alldeles yra, haha! De andra kollade konstigt på oss men vafan, nollningen varar ju inte så länge så bäst att göra det bästa av den ;) Höll igång i flera timmar och var helt slut när jag kom hem och tog det lugnt resten av kvällen efter att jag & C hade varit iväg och köpte nya lampor till lägenheten :)

Idag var det lektion 5 timmar på raken mellan 10-15 UTAN lunchrast?! Vi protesterade och fick 20 min på oss att äta och det är svårare ett hinna med än vad man kan tro. Blev vårrullar fyllda med is för min del för jag hann inte vänta på att de skulle tina ordentligt i micron. Skulle vara flott-bygge nu i eftermiddags men jag orkade inte så jag & C åkte till Svempa ist och där sitter vi nu. Lär väl ska åka hemmåt snart för jag ska fixa lite på mitt pysselrum hade jag tänkt :) Har fixat en ny blogg för att lägga upp mina alster jag skapar också; http://isabelldesign.webblogg.se/

Nu väntar en lång, härlig helg innan jag har LABB i Ekologi på tisdag i 5 timmar.