Igår åkte Christopher tillbaka till Sundsvall, får se när han kommer upp igen. Men blir väl iaf om 2-3 veckor, har inte råd att åka oftare som ekonomin ser ut nu med dubbla hyror och allt :( Så jobbigt att vara ifrån honom, jag vill ha honom här hos mig <3

I lördags blev det lite förfest hos Marie i klassen sedan gick jag & C på bio, såg "flickan som lekte med elden" fortsättningen på "män som hatar kvinnor". Den var bra den också så nu längtar vi till tredje filmen som kommer i november om jag inte minns fel.

Efter bion mötte vi upp Rasmus och det var tänkt att vi skulle in på o'learys där många från min klass befann sig men kön var typ en mil lång så det sket sig. Blev att gå runt lite på stan och kring midnatt satt vi på en bänk och pratade minnen. Det var då, precis på klockslaget, ett helt år sedan Tommy försvann ifrån oss alla och det var inte lätt att hålla tårarna borta.. Känns helt obeskrivligt jobbigt och jag vet inte om vi någonsin kommer kunna bli lika lyckliga som vi en gång var.

Idag skulla pappa fyllt 41 år, men det gör han inte - han kommer alltid att vara bara 40 år. Vi kommer alltid att ha en ung pappa, för alltid. Det var även 10 år sedan Stina försvann, min vän. Jag kan inte fatta att det var halva mitt liv sedan, det känns som det nyss hände. Vi tände ljus för dem idag <3

Tiden går så otroligt fort, men samtidigt så otroligt sakta. Tänk att det var 7 år sedan Terese gick bort, hon hade varit 20 år idag - men hon kommer alltid förbli 13 år.. Och tänk att det var 2 år sedan Ricko gick bort, så ofattbart. Är det såhär det ska vara, att man förlorar nära & kära om vartannat? Många i min ålder som jag pratat med har aldrig varit med om ett enda dödsfall bland nära & kära, därför kan de inte förstå hur tom man blir inombords..

Jag vill bara bli lämnad ifred, jag försöker att ordna upp mitt kaotiska liv - jag har levt på autopilot i flera år känns det som. Jag har inte brytt mig om hur allt skulle bli, tänkt att det ändå inte spelar någon roll bland all skit som varit. Men nu har jag inte bara mig själv att tänka på, jag har andra i min omgivning som jag vill finnas för och hjälpa så gott jag kan och då kan jag inte bara leva på autopilot längre. Jag ska fixa det här, jag ska göra det - I can do it!