Det var längesedan nu, närmare bestämt vid nyår som jag var full. Har inte druckit en droppe sedan dess så det var på tiden nu. Jag mår bra när jag är full, kan glömma alla problem för ett tag. Kanske var det därför jag drack när jag var yngre, får att glömma alla problem?  Jag drack och drack tills jag antingen somnade eller spydde och mådde skit, men det var värt det - Jag slapp tänka på allt djävulskap för en stund. Det som var jobbigast var min kusins dödsfall, hon dog endast 13 år gammal, jag orkade inte med det. Jag var 2 månader yngre än henne, Terese - Fin som en dröm <3 Jag klarade inte av att behöva tänka på hennes död så jag drack istället.

Första gången var jag 13 år, mamma och pappa hade åkt in på sjukhuset med lillasyster för hon var dålig. Jag hittade pappas starköl och jag drack, sedan gick jag in på byn och boffade bensin samma kväll. Jag blev sjuk och borta, tappade taget om min hund - Tur han var lydig och stannade vid min sida! Jag orkade inte mer, min syster var/är mitt allt och jag orkade helt enkelt inte med tanken att hon var så dålig så hon kunde dö :( Jag var så deppig den helgen.. På måndagen skrev jag ett brev om händelsen till min lärare, jag fick gå till rektorn och prata, pappa följde med. Jag minns inte vad som sades, men mer hände inte...

Efter det fortsatte det, vi flyttade till Småland och jag började dricka "på riktigt". Jag var nyss fyllda 14 år och började dricka för att få komma bort från verkligheten ett tag. Mamma och lillasyster åkte in på sjukhuset hela tiden och jag orkade inte med det. Jag mådde så dåligt så tillsist valde mamma att flytta tillbaka till Ösd, jag fyllde 15 och började umgås i "fel kretsar". Mamma gillade det inte, pappa gillade det inte - Men sen insåg nog både mamma och pappa att de jag umgicks med inte var så dåliga, de mådde bara dåligt precis som jag. Jag lärde känna min bästa vän Towe i samma veva, vi kunde prata om allt - Hur vi mådde, killar, ja allt! Det dröjde inte länge förrän jag förlorade oskulden med en kille jag absolut inte ville ha sex med. Men trots att jag se nej så blev det så iaf, jag kunde inte gråta - Jag förtjänade inte bättre, trodde jag iaf. jag träffade ännu en kille som tvingade sig till sex, vad skulle jag göra? Jag var 15 år och han var 24.. Jag försökte säga nej, men det blev som det blev och jag mådde ännu sämre.

Jag fick en remiss till BUP för att få prata, dom lyssnade inte - Jag mådde INTE bättre av att prata med dom. Jag vägrade gå dit mer och tillslut ringde polisen och sa att om jag inte följde med frivilligt skulle de tvångshämta mig - JA MEN GÖR DET DÅ! Var mitt enda svar, de kom aldrig och allt slutade. Jag träffade världens underbaraste kille, min älskade Christopher. Det var sommaren 2005 och jag hann fylla 16 innan vi blev ett riktigt par. Det dröjde ungefär ½ år innan jag flyttade till honom i Sundsvall, jag var lycklig och började komma tillbaka till livet. Jag började äntligen känna mig värd något, jag förtjänade något bättre! Eftersom jag inte gick i skolan eller gjorde något annat blev jag väldigt deprimerad - Jag slutade att äta och vägde 40 kg innan C sa att nu accepterade han inte detta mer! Jag började äta och försökte hålla humöret uppe. Blev överdrivet  fixerad vid städning och det var kliniskt rent hemma jämt.

C sökte gymnasie till mig, IT-programmet som jag började på i augusti -06, nu mådde jag bättre :) Nu ska jag snart ta studenten och jag försöker komma tillbaka till livet. Det har varit mycket jobbigt en period då en av mina bästa vänner tog sitt liv och en vecka efter denna tragiska händelse gjorde min pappa detsamma. Nu är dom borta och det kan jag aldrig ändra på, jag gråter ofta men försöker sansa mig - Jag kan ändå inte ändra på det! Har sökt till basåret på universitetet, kanske utbildar mig till ingenjör inom elektronik sedan, vi får se. Jag vill bara ha mitt liv tillbaka..