Det händer fortfarande att jag får en chock när jag inser att du är borta, ibland blir jag arg på mig själv för jag vet det ju men ändå glömmer jag det för en liten stund. Får en klump i magen & tårarna bränner varje gång det händer. Det känns så ofattbart, så jävla ofattbart! Jag önskar att du hade fått sett Emma växa upp, jag önskar att hon hade fått lära känna sin morfar ♥ Jag vet att du finns här, kände det så starkt när jag var gravid & jag hoppas att du vakar över oss..

 

 

För fyra år sedan fick jag det hemskaste telefonsamtalet man kan få. Christophers telefon ringde, jag satt & kollade vad jag hade missat i skolan efter vi hade varit ett tag i Östersund eftersom Tommy just gått bort. Jag hör att Christopher låter konstig på rösten & jag förstår att något har hänt. Han kommer & sätter sig bredvid mig innan han ger mig luren, där & då trodde jag att jag skulle svimma för jag visste att nu är det något allvarligt. Så kom beskedet "Torbjörn är hittad död". Jag blev så chockad att jag inte fick fram något ord, ingenting - helt blankt.

 

Christopher tog telefonen & jag minns inte riktigt vad som hände efter det, allt är som en dimma. Jag minns bara att jag helt plötsligt låg i sängen & Christopher höll om mig. Sedan kom jag på att "jag skulle ju tillbaka till skolan idag, jag har ju missat massor medan jag var borta". Skickade ett mail till min mentor & han ringde upp mig. Jag var rädd att skolan skulle tro att jag ljög, för inte kan det väl hända så mycket sorgligt på så kort tid?! Men det var ingen som misstrodde mig, jag fick klartecken att vara ledig.

 

 

Det blev en lång ledighet, flera månader totalt, innan jag orkade tillbaka. Jag älskar dig pappa ♥