Saknar C så jag tror jag går sönder snart, nu är det 3 veckor sedan vi träffades, damn vad tiden går fort även när man inte har roligt! Det värsta är ju att min mobil har pajjat typ, den vägrar ladda ibland så batteriet tar slut hela tiden, fan också - Jag vill ju kunna nå C när jag vill! Jaja, C tar med sin andra mobil när han kommer nästa helg så får jag ha den tills vidare.

Har städat idag, fått rätt mycket gjort faktiskt så det känns bra. Har inte orkat med allt som ska göras så nu är det mycket att göra på en gång men det löser sig :)

Imorgon kommer iaf Malin hit och det ska bli kul :) Får se om vi får mycket gjort i helgen eller om det blir mest massa prat som det brukar bli, haha ;)

Längtar som satan tills nästa helg när C kommer, eller han kommer tidigare tom - senast torsdag eftersom det är då han fyller år. Kan inte fatta vad tiden har gått, han blir 28 år min lillis. Han var bara 23 när vi träffades och att det gått så många år sedan dess är så overkligt!

Jag minns så väl första gången vi hade ett riktigt samtal med varandra, bara han & jag. Vi träffades i badhusparken, jag var så nervös för jag tyckte han var så söt och hade börjat bli mer & mer intresserad av honom efter alla fester vi träffats på under sommaren. Han tog min telefon på en fest och lade in sitt nummer, men han sa inget så jag visste inte riktigt om jag skulle våga ringa honom någon dag senare när jag såg numret. Ringde Towe tusen gånger och frågade om jag skulle ringa eller inte och tillsist blev hon nog väldigt less på mig ;)

Tog iaf mod till mig och ringde, var alldeles skakig i hela kroppen och visste inte riktigt vad jag skulle säga - Minns inte vad jag se heller, det har jag förträng för jag var så nervös :P Men iaf så bestämde vi att vi skulle ses i badhusparken, borta vid kuben. Sagt och gjort, där satt vi i det fina vädret och bara pratade. Det dröjde inte länge förrän nevositeten släppte, det var så skönt att prata med honom - han lyssnade på mig och det var första gången jag verkligen kände att någon tyckte det jag sa var viktigt. Han berättade om sin utbildning, att han nyss gått klart 2:a året och hade 3 år kvar, att det var skönt att han snart var klar med halva utbildningen och jag såg att han verkligen brann för det han gjorde!

Efter det blev det många samtal, vi träffades nästan varje dag efter han slutat jobbet. Men ingen visste det, det var våran hemlighet ;) Han var så fin när han kom hem till mig efter jobbet i sina orangea arbetskläder och lånade duschen, han var inte riktigt min än, men det kändes som det ändå :) Jag fick åka med honom i hans arbetsbil, den hade ratten på fel sida och vi åkte över gångbron fast man inte får köra där :P

Vi åkte upp till Valsjöbyn han, jag & Ricko - Det var så mysigt och jag kände mig lyckligare än någonsin! Jag var kär, alldeles på riktigt och det var besvarat - Helt underbart!

Sommaren gick fort och snart var det dags för honom att åka hem till Sundsvall, det var en söndag och dagen efter skulle jag börja gymnasiet, omvårdnad på PC. Jag satt på apberget när han kom ner och sa att han hade packat i bilen och skulle åka, vi bestämde att jag skulle komma nästa helg och det gjorde det lite lättare att säga hejdå. När jag såg honom åka gick jag sönder inombords, jag orkade inte prata med någon utan åkte raka vägen hem till mamma och bara grät & grät.

Det gick inte så bra att gå till skolan, jag orkade inte för allt jag kunde tänka på var Christopher. Det dröjde några veckor innan jag hoppade av och började IV istället och fick praktik på Netto. Dagarna gick segt för allt jag väntade på var helgerna så jag kunde åka till honom. Jobbade massa extra för att ha råd att åka varje helg för jag ville inte vara någon annanstans än hos honom. Jag vet inte hur många gånger jag bara låg hemma och grät för jag saknade honom, hur många gånger mamma fick trösta mig.

Sen helt plötsligt en dag frågade han mig på telefon om jag inte ville flytta ner till honom, det var nog den lyckligaste dagen i mitt liv! Jag började packa & planera inför flytten och efter nyår tog jag mitt pick & pack och tog tåget ner till honom för sista gången som besökare :) Nu bodde jag där, hos mannen jag älskade över allt annat på jorden!

Och på den vägen är det, jag är så glad att jag vågade ta steget och flytta ner till honom trots att det var ett svårt beslut. Jag ville inte lämna Angelica, min lilla ängel som var mitt allt <3 Men jag är glad att jag vågade, för annars hade det inte blivit vi, vi hade inte klarat av att bo så långt ifrån varandra i flera års tid.

Men nu är det vi, vi två, tillsammans i vått & torrt. Jag är så glad att jag har honom vid min sida, och kärleken bara växer och växer för varje dag som går <3

There's no need to complicate, Our time is short. This is our fate, I'm yours!