Ja, precis så känns det - En liten bit itaget... Det är allt jag klarar av. Jag tar numera en dag i taget och försöker göra det bästa av den, vilket inte är så lätt när allt känns meningslöst. Men jag måste vara stark nu, för det är så många runt omkring mig som behöver mig... Jag ska försöka komma igång igen, jag är ju en glad och positiv tjej i vanliga fall - Vill vara det jämt! Så snart kommer Malin till mig så ska vi pyssla lite, kanske vara med i någon tävling på Internet också - Vi får se. Jag har egentligen ingen större lust till någonting men försöker iaf, det är väl bra? Fattar inte att folk orkar hålla på och bråka med mig, mitt eget kött och blod låter mig inte få sörja ifred. Bara massa tjat, bråk och anklagelser hit och dit - LÄGG NER FÖR HELVETE! Jaa, så ser min vardag ut för tillfället... Pappas minnasannons är i tidningen idag, från mig och Angelica. Kan inte fatta att det verkligen har hänt, jag 19 år och Angelica 6 år - Vi har mist våran pappa! Han kommer aldrig få se oss växa upp, bilda familj och träffa sina barnbarn. Mina barn kommer inte ha någon morfar! Uscha, nu gråter jag också.. Skit!